Käre bröder! Jag minner Eder på Evangelium, som jag Eder förkunnat haver, vilket I ock anammat haven, i vilko I ock stån: Genom vilket I ock salige varden. (1 Kor. 15:1-2)
* * *
Högstälskelige JESU och mina vänner! Herren välsigne Eder och bevare Eder!
Den Nåd, som har tillfallit hela världen, i JESU KRISTO vårom HERRA, och är därjämte Eder, genom Hans Helga ANDA, uppenbarad och meddelt, är av en så oändelig härlighet, samt en så översvinnelig rikedom, att våra arma hjärtan här i dödligheten aldrig kunna densamma nog fatta, samt till deras och andras ständiga vältrevnad använda.
Det är allena en liten del av Solens ljus och värma, som en blomma emottager. Den allena är tillräcklig till hennes näring, fägring, tillväxt och styrka, varav hon sprider en god lukt utöver hela sin lilla omkrets.
Mina hjärtans vänner! Detta är en liten målning av JESU Nåd och dess verkan i lydaktiga hjärtan, som med allvar mena väl med Gud, sig själva och andra, det jag om Eder av allt hjärta önskar och tänker.
Jag vet icke annat, än att I haven haft ymnigt tillfälle, att erhålla tydliga och renade begrepp om denna i JESUS av evighet givna Nåd. I med mig och jag med Eder kunna icke hava förgätit den usla tiden, då vi ägde grumliga, mörka och högst skadliga idéer om Nåden i JESUS. Vi föreställde oss aldrig dess allmännelighet, dess grund i JESU människoblivande, lydnad, död och uppståndelse, tillika med dess förekommande anbud, som innan vi hade vaknat upprann likt en Morgonrodnad, Sol och Dag, och föll på våra hjärtan såsom regn på ull.
Vi däremot skickade oss emot HERREN, såsom emot människor, av dem vi tage undsättning, antingen för betalning eller på credit, vilket gjorde att vi, som fallna syndare, de där tillika handlade såsom de äldste arbetarne i vingården, bedrogo oss själva. GUD fick intet lov och ingen kärlek, vi hade ingen frid i vårom benom för våra synders skull, ingen visshet i hjärtat om syndernas förlåtelse, ingen kraft emot synden.
Orsaken var, att våra hjärtan ställde sig i otrons skugga, och gömde sig undan för Nådens fria Solvärma, emedan vi aldrig föreställde oss, att Guds Nåd var så obeskrivlig, oändlig, översvinnlig, obegrundlig, friskänkande, oförtjänt, förekommande, upplysande, värmande och kraftig. Och därav härflöt, att vi blevo, vid första steget på vägen till livet, antingen stillastående eller tillbakagående, som Israel i öknen.
Men då HERREN av sin eviga nåd icke tröttnade med oss, utan Hans klarhet omgav oss, såsom en ljusan dag, och vi, överväldigade av Hans Nådes verkan, togo Nåden an till skänks, som fattiga och ovärdiga syndare, vilket emottagande ock var Hans verk, så skedde Hans vilja, så hade Hans Uppsåt framgång i Hans hand, så trodde vi, förtappade och fördömda syndare enfaldigt att JESUS vår HERRE hade oss förlossat, förvärvat och vunnit ifrån alla synder, ifrån döden och Djävulens våld, att vi evigt skola vara Hans egna et c. Det är visserligen sant.
Då HERREN gjorde med oss en sådan Nåd, hördes runt omkring oss av Djävulens och mörksens makt idel motsägelse, bannor, hädelse, lögn och härskri. Den blinda världen, som icke känner GUD mera, än hedningarna känna Honom, gav Satan all den handräckning, han begärde emot sin och deras Skapare. Krigslågan tändes på alla kanter i Landet, och alla krafter gingo i fält emot det oskyldiga Evangelium, de mest förhärdade, och utanpå vitklädda människor blevo, efter GUDS allvisa tillstädjelse, de grymmaste verktygen i Satans hand. De svaga i tron flydde sin kos, Fariséerna stodo och hetsade dumheten till ovisligt nit, Babyloniska skökan red på vilddjuret, som på en vild häst i striden, folket i allmänhet, den döda hopen, stod och såg på och svallade som havsens vågor nu hit och nu dit, allt eftersom allehanda lärdomsväder blåste.
Så gick det till i Sverige, och så har det gått i alla världens tider, varest en Nådens Period har infallit, märk: Den stund Nattvarden skolat ske (Luk. 14:17), då vad som står och menas i Matt 22:4 har blivit förkunnat. Jag säger, att det har således gått i alla tider, men jag säger därjämte, att det måste så gå. När Ljuset vill fördriva mörkret, när en starkare vill intaga fiendens ställe, så händer naturligen tvedräkt och häftig strid mellan båda krafterna, ty Satan går icke utur sina fördelar med godo; därför yppas buller överallt. Ett det säkraste kännemärke, att HERREN är när, och Hans Nåd segrande. Luk. 12:51-53, 1 Kor. 1:23-24.
Under denna häftiga elden synes JESU sak förlora, och Satan vinna, men det är icke så. Läs härom Matt. 22:7. Vår utvärtes människa förgås, men den invärtes renas, förädlas och förhärligas. Sanningen går mitt under raseriet och fiendens grymmaste anfall som starkast fram i dagsljuset, så att den som ögon haver till att se, han får se, och den som öron haver till att höra, han får höra sitt eviga livs Testamente, grundat på JESU död; om han vill. Vill han icke, ja, "dö då han, / hans vilja är hans bann." Och vad de främsta mörksens makter angå, så vinna visserligen icke heller de, i sinom tid: läs här om Jerusalems jämmerliga förstöring, och se Kurfurstendömet Saxens tillstånd i våra tider. Gack ock till en JESU fiendes sotesäng, när han börjar flämta med döden; så får du se, huru han på en gång och för evig tid har mistat Concepterna.
Så går det ännu, så har det gått i alla tider, och så varder det ock gående.
Det har fördenskull i Sverige varit fulleligen mödan värt, att ett så ovanligt buller därstädes har skett, att sanningen har blivit anfäktad, och dragen fram för både seende och blinda, oskulden förkättrad, beljugen, fördömd och landsförvist. Hon är ändå där kvar, ty JESUS kan varken inne- eller utestängas. Jag säger: det har meriterat: Det är just på det sättet Kärnan av den Evangeliska Religionen skall framhavas för Israels folk, och JESUS varder satt till ett fall och uppståndelse mångom i Israel; Salig är den, som är vid det tillfället vaken, som icke misstager sig eller förargas på Honom, som icke gör ett med Satan, som icke ropar med: Tag bort, korsfäst!
Ack! vad olika verkan har icke talet om korset på Judar och Greker och dem, som låta sig kallas ifrån mörkret till Guds underliga Ljus.
När vi sålunda betrakta JESU Nådes besök hos det Svenska folket, på 30 år tillbaka, så ser man en fullständig kedja av alla fordna Evangelii öden, vilka tillsammanlagda nu böra föra oss till Hans Nådes närmare kännedom och lov, till styrka i tron, till en innerlig lust att evigt älska, vörda och tillbedja Honom, samt knyta alla dem, som med oss göra ett, tillsammans i andans enhet och fridens band, göra oss frimodiga under lidandet, livliga i kärleken och alla goda tankar, ord och gärningar, fasta i hoppet, tåliga i bedrövelsen, nöjda med vår del, kära i Sanning, oförskräckta till att stå Satan emot, med alla hans tillgivna, alla hans gärningar och väsende, obesmittade av världen, kännare av vårt eget fördärv, vakande, bedjande, arbetande och stridande, tröst och muntra under nöd, fattigdom och förakt, samt glada då vi komma ihåg och vänta vår HERRE JESU KRISTI Uppenbarelse.
Mina älskliga vänner! allt detta är Eder av den Heliga Skrift nogsamt bekant, och fröjdar jag mig av allt mitt hjärta, att jag inför Honom, som skall döma levande och döda, kan, så nu, som på HERRANS stora dag, betyga med frimodighet, det jag, när jag var hos Eder, inte har förtegat något av de stycken, som utgöra vår eviga Salighets Grund, Medel, Ordning och Verkan: Honom vare därför evigt lov!
Men, mina allrakäraste vänner! Tillåten mig, att påminna Eder ännu något, som I bören iakttaga! Veter huru klena våra hjärtan äro emot Jesu Nåds ofantliga Elds Ocean, och följaktligen huru rådligt det är för Eder, att taga Eder noga till vara. Tillåten mig fördenskull, att, av hjärtans välmening, giva Eder följande trogna råd.
1) Håller eder Huvud- och Grundartikel om Den i JESUS förvärvade, i Evangelio förkunnade, av den Helga ANDA tillbjudna Nåden, klar, ren, tydlig och oförfalskad: Den läran, nämligen: Att GUD var i KRISTUS, och försonade världen med Sig Själv.
2) Varer helt fattiga och enfaldiga i tron.
3) Rätten alla edra tankar, Ord och gärningar efter GUDS vilja, och veter, att HERREN är när.
4) Vaker och beder oupphörligen. Och kommer överens om de saker, som i allmänhet böra läggas i Bönen fram för HERRANOM.
5) Samlen Eder tillhopa, på en eller högst tvenne timmar då och då, men icke för många: Talen då om JESUS, Hans Nåd, Hans ANDA och Verkan, sjunger, beder, stärken Eder inbördes et c.
6) Disputeren aldrig med någon om Evangelii sanning. När hon är tydligt ådagalagd, så är det nog.
7) Hjälp varandra, vad möjligt är.
8) Beder för hela Sveriges Rike. När Ty väl går, så går ock Eder väl.
9) Beder för Evangelii framgång: Tillkomme Ditt Rike.
10) Välsigner de redskap, som HERRANS ära befrämja: Beder, att HERREN bevarar dem osmittade av världen, och gör dem starka till den invärtes människan.
11) Vad mig angår, så taler med allom, som vilja höra, om JESU Nåd och dess verkan, vilket jag även här bekänt, och ligger nu i trycket för allas ögon; men talen allsintet om min person, ty I ären icke kallade till mitt, utan till Hans lov och pris.
12) Ställen Evangelii fiender under all världens Domares Barmhärtiga, Rättfärdiga och Allsmäktiga Regemente. Den Saken är allena Hans, tro mig, och de äro alla under Guds hand; och han ensam känner dem och dömer dem i sinom tid.
13) Lären allt mer och mer känna världen och eder själva, vilka äro de lönngångar, varigenom fienden försöker, att komma edert andliga och eviga liv an.
14) Varer inga Proselyt-makare. När Sanningen är enfaldigt betygad, så åligger Eder intet mer. I ären icke Sakförare i Evangelio, utan allena Vittnen.
15) Frukter Eder icke, och tvivlen aldrig därpå, att ju vår Allsmäktige Regerare går härliga igenom med denna sin Sak. Det må i våra ögon se så illa ut, som det vill: Kommer ihåg, att Honom är given all makt i himmelen och på jorden. Han kan således allt vad Han vill, och vill allt vad Han bör. Lovad vare Han evinnerligen!
16) Görer efter Kallelse och Utkorelse fast: Växer till i Nåden och vår HERRES JESU KRISTI kunskap.
17) Läser ofta och med betänkande den Helga Skrift.
Vår HERRES JESU KRISTI Nåd vare med eder allom! Amen.
Hamburg, den 9 Februari 1768
A. C. Rutström