Hieronymus´ julbetraktelse

Så ofta jag blickar mot Betlehem, har mitt hjärta ett samtal med barnet Jesus. Jag säger: "Ack Herre Jesus, huru du fryser och darrar, huru hårt du ligger för min salighets skull. Hur skulle jag kunna vedergälla dig detta?" Då synes det mig som om barnet svarade: "Jag önskar ingenting, käre Hieronymus. Giv dig till freds. Jag skall bliva ännu torftigare i örtagården och på det heliga korset." Jag fortsatte att  tala: "Kära Kristusbarn, jag måste nödvändigt få giva dig något. Jag vill giva dig alla mina penningar". Barnet svarar: "Himmel och jord tillhöra mig. Jag behöver ej penningar, giv dem åt de fattiga, så vill jag betrakta det såsom vore det givet åt mig". Jag fortsätter: "Kära Kristusbarn, det vill jag gärna göra, men jag måste dock få giva dig själv något. Annars skulle jag dö av smärta." Barnet säger: "Käre Hieronymus, eftersom du är så frikostig, så skall jag säga dig vad du skall giva mig. Giv mig dina synder, ditt onda samvete och din förtappelse". Jag svarar: "Vad skall du göra med dessa ting?" Kristus svarar mig : "Jag vill taga dem på mina skuldror, det skall vara min härlighet och mitt herradöme; Jesaja har förutsagt, att jag vill bära och borttaga dina synder". Då började jag gråta och sade: "Barn, kära Kristusbarn, huru har du icke rört mitt hjärta! Jag trodde du ville hava något gott av mig, och så vill du bara hava det onda hos mig. Tag bort vad som är mitt. Giv mig det som är ditt. Så bliver jag fri från synden och viss om det eviga livet."