"De rättfärdigas väntan får en glad fullbordan", säger Salomo i Ordspr. 10:28. Ett tröstrikt ord, om vi förstår att rätt tyda benämningen "rättfärdig". Här är inte fråga om rättfärdiga enligt lagen - ty var finns sådana bland Adams barn? - utan om av nåd rättfärdiggjorda, som, om än alltjämt syndare efter lagen, likväl blir av Gud för Kristi skull räknade såsom ostraffliga, sedan de av allt hjärta överlämnat sig åt Herren och allvarligt beslutat att leva och dö för honom.
Men med huru stor trostillförsikt dessa än kan hoppas på Guds kärlek, besparas dem likväl icke väntandet. Inte faller dem allt, vad de åstundar och beder om, genast i skötet! Hur länge måste inte t.ex. en Abraham, oaktat de rika gudomliga löften, som blivit honom givna, öva sig i tålamod, innan blott ett enda av dessa gick i fullbordan! Hur många suckar och tårar offrade icke den fromma Hanna, Samuels moder, innan hennes hjärtas önskan uppfylldes! Tänk vidare på den trettonde psalmens författare, "mannen efter Guds hjärta", som så ofta suckade till Gud: "Hur länge skall du så alldeles förgäta mig? Hur länge skall du fördölja ditt ansikte för mig?", så ock på Paulus, detta "utkorade redskap", och hans trenne gånger upprepade bön, att Herren måtte taga bort pålen för hans kött och låta satans ängel, som kindpustade honom, vika ifrån honom, vilken bön Herren skenbart icke hörde. Men dessa alla kastade därför inte bort sin förtröstan, utan väntade och bidade, om än ofta med fruktan och bävan. Herren skall aldrig låta tron, vore den än så svag, komma på skam. Dessa heligas väntan fick en glad fullbordan.
Ja, så skall det alltid gå. Genom hoppfull väntan ärar vi Herren, förhärligar hans namn inför människorna, övar oss i ödmjukhet, denna alla sanna kristnas huvuddygd, och stämmer omedvetet vårt hjärtas strängar till ett så mycket fulltonigare halleluja för den tid, då det som vi i tron förbidat kommer, och då vårt salomoniska språk tillika med det bekanta psalmens ord uppfylles på oss: De som skåda upp till honom stråla av fröjd, och deras ansikten behöva icke rodna av blygsel.
En krets väntande bedjare upptager oss även i dag (Apg. 1:12ff), en krets, som inom få dagar skall av egen erfarenhet kunna bekräfta Salomos ord, något som för övrigt icke alltid inträffar så snart. Låt oss i andanom träda in bland de kära människorna, och må det behaga Herren, att stämma våra hjärtan i samma ton som deras!
No comments:
Post a Comment