Några ord om hundskall

Det var en mäkta stor fyllhund, som sade till prästen: "Prästen och hunn förtjänar födan med mun". Det kunde fyllhunden inte ha så orätt i. Ty om man får tro, vad profeten Esaias säger om de stumma hundar som inte skäller, så syns det verkligen vara såsom fyllhunden yttrade sig, att "prästen och hunn förtjänar födan med mun." Men om hunden ska förtjäna födan med munnen, så måste han skälla antingen på villebråd eller på tjuvar. Om han inte duger att skälla så blir han snart hängd. 

Nu finns det verkligen mycket vilt i skogen som jägaren kunde fånga, om han hade goda jakthundar. Men tyvärr! Herren måste klaga över lärarna i Israel, att de är stumma hundar, de skäller inte. I synnerhet menas här sådana hundar som skäller på tjuvar, jag menar nådetjuvar. Lutherska kyrkan är nu full av nådetjuvar. Men de stumma hundarna skäller inte, emedan de anser för bekvämare att sitta framför brasan och sola sig i eldskenet eller ligga under bänken och vila sig i all maklighet. En god fähund bör inte få för mycket mat, ty då blir han lat och skäller inte. Han följer inte herden till skogen för att valla hjorden, utan kryper hellre under sängen för att smyga sig undan eller undandrar sig besväret. 

 (Lars Levi Laestadius)