Waldenström om dogmatiken

"Jag har aldrig kunnat omfatta den åsikten, att dogmatiken är ett onyttigt ämne. När man talar föraktligt om dogmatiken, vet man i allmänhet icke vad man gör. Själva den läran eller tron, att det finnes en Gud, är dogmatik. Att Gud älskar världen, är dogmatik. Att Gud har sänt Kristus att frälsa världen, det är dogmatik. Att Kristus har lidit och dött och uppstått från de döda, det är dogmatik. Att Jesu Kristi, Guds sons, blod renar från alla synder, det är dogmatik. Att det finnes ett liv efter detta, det är dogmatik. Alltsammans är dogmatik. Skall man nu förakta dogmatiken såsom likgiltigt undervisningsämne, så låt oss då även ta hört de nu nämnda dogmerna. Man kan säga, att hela Nya Testamentet alltigenom är dogmatiskt. Även de historiska berättelserna åsyfta att ingiva dem, som läsa dem, en rätt kännedom om Gud och om Kristus. Om de icke så användas, så ha de förfelat sitt ändamål. Att t. ex. Kristus uppväckte Lazarus från de döda, det är en historia, som kan läsas på två sätt: man kan läsa den så, som man läser vilken profan historia som helst, men man kan också läsa den så, att man genom densamma får en djupare inblick uti, vem Jesus Kristus är, örn hans förhållande till den himmelske fadern, om den himmelske Faderns hjärtelag o. s. v. Och det är alltsammans dogmatik."

(P. P. Waldenström, ur Minnesanteckningar 1838-1875)